Intervju med Joakim Lindengren - 1997 ------------------------------------- Det var en gång en farbror som hette Gunnar. Gunnar bodde med sin Mor och Far i ett vitt hus som låg i den lilla gropen Töreboda. En dag ville Mor och Far flytta ifrån Gunnar. Men Gunnar flyttade efter. Men vem skulle då bo i det vita huset? Plötsligt dök det upp en farbror som rökte pipa och ville flytta in i det vita huset. Mor trodde att farbrorn var en öststatare så hon plockade ner salongsgeväret. Far tittade på. Efter en tuff affär köpte pipfarbrorn huset. Under tiden hade Gunnar förstått att pipfarbrorn inte är någon annan än självaste han som ritade gubbar i Pyton, närmare bestämt Grosshandlarns alter ego. För oinvigda, viga och övriga bör kanske nämnas att Joakim Lindengren har tecknat môe serier och sitter på en diger produktion av serier. Den mest kända karaktäristiken för hans serier har nog varit den lössläppta bajshumorn. Mer kända attribut för hans bizarra serier om SSB&RDF (Svenska Småbils & Rus-Drycks Förbundet) är fez, rak pipa och rökrock samt säregna epitet som "Grosshandlarn", "Verkmästarn", "Bödeln" och "Borgmästarn". Men sedermera skulle det visa sig att den forna glansen ebbat ut och Lindengren har dock, skulle det visa sig, övergivet stjärtfriskheten mot en mer sansad och mogen STOFIL-karriär, som en gammal gnällig knarr. Hursomhelst så beslutar sig Gunnar och hans sadelmakare BlomsterLeif för att göra en intervju med Törebodas nye kändis. (läs: tredje kändis hittills efter Alf Robertsson och den beryktade "Terroristen från Töreboda" [han som uppfann brevbomben]) Gunnar lade märke till ett illavarslande omen i form av en avbruten majspipa i ett hörn av trappan efter att ha stegat de hundratals stegen till hans forna hem. Det var ju ett högt hus. Leif hade däremot ögonen med sig vilket gjorde att han såg att Kapten Stofil himself bytte blöja på ett av sina barn. Kaptenen erbjöd raskt de båda "farbröderna" (som han benämnde dem) något att dricka, men de avböjde genast i rädsla för att det skulle kunna vara köpesprit. Intervjun kunde börja... "Vad tycker du om journalister som gör en intervju och sedan fejkar alltihop?" "Helt okej. Det är alltid trevligt att få andras egos applicerade på... Stopp ett tag! Det där har jag aldrig sagt!" "Err.. ..okej.. När, var och hur bildades SSB&RDF?" "Hur det gick till minns jag inte. Det var väl 85-86 i Stockholm." "Kommer Törebodas sandlådor nu bli osäkra för byns urinvånare pga. av styrelsemöten o.dyl?" "Nja.. SSB&RDF är mer eller mindre nedlagt. Det har de senaste åren förekommit stridigheter inom styrelsen så att den blivit uppdelad i två läger. Det ena vill köra på som det alltid har varit medan vi andra vill ha förnyelse. Vi skulle vilja döpa om det till »Svenska STOFIL och rusdrycksförbundet» vilket vore mer passande när man ändå motsätter sig förändringar. Själva festandet i sandlådor har tagit sig en tråkig vändning; man blev ganska trött på småbilsförfarandet då en del yngre element visade sig inte kunna hantera spriten." När jag och Leif hörde detta blev vi något nedstämda när vår sunkiga förberedelse till en intervju sjönk snabbare än tåget. "Så ni har lagt av helt då?" "Nä, vi kommer nog fortfarande att märkas genom gnälliga insändare i tidningar. Men en sak är ju säker; man kommer aldrig att sluta leka med leksaksbilar och dricka sprit." "Hur ligger det till med sanningshalten i dina berättelser? Är det sant eller kan det ha smygit sig in någon verklighetsförsköning." "Visst, för 17. Det är socialrealism rakt av." "Vad tycker du är mest bizarrt, att vara bizarr från födseln eller när man försöker vara bizarr? "Prenatal bizarrism, helt klart." "Lyssnar min herre på Svensktoppen?" "Nej, men vad svarade Olof Palme på den frågan?" "Han svarade: »En period lyssnade mina barn på den. Då hörde jag också ibland». Din tur igen; Vad rekommenderar du för musik till rak pipa och ollon-cocktail?" "Man kan väl lyssna på vad man vill, men själv lyssnar jag gärna på engelsk 30-tals jazz..." "Varför just Töreboda av alla ställen här i Sverige" "Det säger ju sig självt, det är ju stofil-paradiset på jorden. Det verkar vara ständig söndagseftermiddag på Törebodas gator och torg. Dessutom finns här ju allt man behöver; Systembolag, Kinakrog och Uno-X..." Leif och jag sågo på varandra. "...och även stimulerande grannar." Han måste syfta på Söderberg (ett av Törebodas original som har runt 14 Jukeboxar och 200 kg andra suspekta föremål bara i garaget) för de övriga grannarna smög omkring i trädgårdarna nattetid och grävde ned kroppar insvepta i svarta sopsäckar. Inte konstigt att man flyttade. Efter diverse småprat och ett par minuter senare begav vi oss hemåt med något att berätta för barnbarnen. Ungefär som att få träffa Kungen, men ändå inte på något vis..