Rapport från Böne under Tidegärd '97

Solen sken över Ulricehamn när bussen flåsade in mot busstationen.
Det var nu det gällde.
På bussen befann sig en hoper vällustingar, inriktade på en helgad heldag
med spänning, trevande tillit och from tidelagstro.

(Dessa var i analfabetisk ordning:
BlomsterLeif, StödjulsGunnar, Volvo, Sverker, Anton,
Dj Cat, Farbror Melker och en UNO-medlem, för att inte hålla inne
med två flickor som var involverade i ett par timada KESO-förhållanden.)

Men det var inte utan bekymmer och besvär expeditionen tog sig fram.
Proviantering på köpcenter och systembolag fick göras i Ulricehamn,
innan bussen gick. Tyvärr kom vår färd att drabbas av ett bakslag:
Vi åkte åt fel håll. Vi hamnade mitt i ingenmansland där laglöshetens,
och den våldsdyrkande naturens lagar rådde.
BlomsterLeif hade med sig en ficksyntheseizer, så Gunnar och hans gemål
gick till kiosken för att köpa batterier till discomiraklet.
Men det sket sig olyckligtvis för att Gunnar var snål.
DJ Cat bjöd på kex och var bussig.
Efter en dryg timme bestämde sig pöbeln för att ta en busstaxi till Böne,
och slutligen nådde expeditionen fram till Böne kyrka.

Pastor Popcorn (i sin dåvarande inkarnation som majs)
dök upp (plötsligare än bög) sugande på en pipa, efter ett bra tag.
Tidigare hade gruppen delats en smula och flera upptäcksresande drog
sin kosa söderut för att leta efter några tecken på hiv.
Närmare bestämt; Böne centrum.
De träffade dock på en gubbe som sa att Böne var större än så.
Nöjda med svaret drog de sig tillbaka och det var dags att dricka
sprit och spänna för tälten ty tiden smet iväg som en dyngrak vandrande pinne.

Det tog inte lång stund innan de flesta var både mätta, nöjda och
muntra och diskuterat allt mellan porr och animalporr.
Det blev således dags för en andlig stund, Bönemötets höjdpunkt.
BlomsterLeif, stilrent klädd i rosa joggingdress och grön basker,
hade den sublima äran att fungera som invigningspastor.

Tystnad äskades och Leif tog till orda:
"Ärade församling..."
Med en viss friktion, lät sig samlingen Kesonärer tystas, och BlomsterLeif
kunde fortsätta.
"Det var en gång en man. Detta var inte vilken man som helst utan ingen mindre än
den Alla tiders tidelagaren Anders Andersson, vilken vi i denna afton är här för att hylla.
Denne man erkände rakryggat inför Gud och församling att han hade idkat tidelag med
åtskilliga kreatur i Böne Socken och andra kreatur i Böne Socken och andra närliggande
socknar, vilket på den tiden var strängeligen förbjudet.
Vi har samlats här ikväll att sända en tanke till denna man, som till skillnad
från oss, var tvungen att njuta i det fördolda och dessutom bli avrättad för det hela.
Vi är här för att hylla vår spirituelle anfader Anders Andersson.
Vi är också här för att förbanna de vedervärdiga människor som vittnade mot,
och dömde den käre Anders. Bland dessa kan nämnas Anders Hultén, som var vittne till en av
Anders njutningsfyllda stunder. Anders blev, som ni alla vet, avrättad här i närheten
den 18 juli 1753. Vi är nu här exakt 244 år senare för att visa vår uppskattning till dig,
Anders, eftersom du var en av de främsta pionjärerna inom tidelagshobbyn på
det mörka 1700-talet. Vi tackar dig för att vi idag kan utöva vårt intresse
när så oss behagar. Vi tackar dig för att Keso finns.
Låt oss hålla en tyst minut för Anders Andersson för att sedan förtära alkohol
och syssla med andra uppsluppna aktiviteter där denna alla tiders tidelagare från Böne
kan vara med i våra hjärtan där han idag lever och för alltid kommer att leva."

En aldrig så tyst minut hölls, och Sverker och Anton lade var sin 14-kronors ros på
Anders fiktiva grav. Sedan försökte Anton skända graven genom att plocka upp den igen,
men blev lyckligtvis hindrad av sina upprörda blodsfarbröder.

Vi återgick till ordinarie verksamhet, med modererad alkoholförtäring och
med en ytterligare förhöjd stämning. Kvällen avslutades med en lugnare variant av UFO-dans.
Den visslade lite svagt om ljusen men inget UFO dök upp - igen.

Den anonyme Uno-medlemmen (hädanefter refererad till som Uno) verkade hela kvällen
något i det fördolda men löste problemet med två kvartingar explorer.
Vi fann honom senare mycket däckad, i grevens tid.
Men han verkade, tack och lov, åtminstone inte gravid (befruktad).
Arla vaknade Leif av Böne kyrkoklockor och gormade något ingen hade hört.
Framåt dagen visade Farbror Melker upp sin tuffa serie han hade gjort
som specialarbete. Den fanns i flera versioner, men majoriteten älskade
"LAG"-versionen mest. Sedan läste man Galago och tälten revs.
Det dagades för uppbrott och tårfyllt avsked av både Böne och möteskamraterna.
Sverker, Anton och Farbror Melker stannade ännu en natt, men vad som hände då,
det är en annan historia.